Kan vi prata lite om skammen kring sömnproblem?
Eller vågar du inte prata om skammen kring sömnproblem? Nej, jag tror faktiskt inte det. Inte ens lite, för den verkar vara så ohyggligt stor att ingen vill erkänna att de har den. 30 % av Sveriges befolkning kämpar med problem som har med sovandet att göra. Men tydligt är att ingen vill prata om det. Att ha sömnstörningar är ett tecken på svaghet, så förfärlig att du som lider inte ens törs lösa problemet.
Så ser det i alla fall ut från mitt håll.
Sedan september 2015 har jag gått ut med att jag skapat en metod som hjälper människor att sova. Den fungerar. Det är faktiskt så enkelt. Den fungerar!
Jag har nätverkat på Facebook, på LinkedIn och twittra ut det glada budskapet om Sömnpusslet. Jag har gått på BNI-möten. Jag har pratat med vänner och bekanta, fått en tidningsartikel skriven, betalat dyrt för ett gäng annonser och hållit ett duktigt antal webinar.
Tydligen är detta en oförlåtligs svaghet. En blotta så stor att den inte får märkas. För det är absurt få som kontaktar mig och säger: Jag har långvariga sömnproblem. Jag vill att du hjälper mig. Berätta, vad ska jag göra?
Fel Personer Dyker Upp
Ibland dyker det upp någon som vill veta mer om det jag kan. Allt för att kunna berätta för sin son, sin fru, sin dotter, sin man, sin syster eller varför inte en arbetskamrat?
Det finns också en grupp som glatt talar om att de haft sömnproblem tidigare, men inte nu längre. Ja, det är ju toppen! Det tycker jag också. Härligt att du sover bra, det gläder mig. På riktigt!
Och
Kruxet är att jag riktar mig till dig som HAR sömnproblem nu. Men du ger dig inte tillkänna.
Den här rädslan för att prata högt om sömnproblem verkar stå i paritet med rädslan för att tala inför publik. Det sägs ju att folk hellre dör än håller ett offentligt framförande. Få vill prata om det eller erkänna att de lider av sömnstörningar och då är det svårt att lösa problemet. Det är ett dolt folkhälsoproblem även om många vet att det pågår.
Det Finns Hjälp!
Om du tycker att jag verkar frustrerad så stämmer det. Jag skriver i ren frustration idag! Kom ut ur din sömnlösa garderob! Jag vet att du är trött, utmattad, ledsen och ensam.
Och att en annan anledning till att du inte kontaktar mig är att du har tappat hoppet. På goda grunder har du tappat tilltron till verkningslösa metoder, appar och tips. Men det finns hopp! Det finns mer än hopp. Det finns hjälp!
Det här handlar inte om tid. Det handlar inte om pengar. Det handlar om uppgivenhet och skammen kring sömnproblem. Jag vet, för jag har varit där du är. Jag pratade aldrig om mitt sömnproblem, men jag testade vartenda mytologiskt tips i boken!
Nu till dig som sover bra:
Skriv gärna någonting i kommentarsfältet, men framför allt: ta länken till inlägget och skicka den till dem du känner som sover dåligt, för 30 % av dina vänner, bekanta, familj gör faktiskt det. Att de inte pratar om problemet varenda dag betyder inte att det inte håller på varenda natt. Det betyder bara att dom skäms. Ok? Ok! Action!
ps. Jag vet att jag inte kan gräla folk ut ur skammen, men jag tar mig ändå friheten att helt öppet vädra min frustration och vara offentligt odiplomatiskt. Värre än såhär kan det ändå inte bli. Och eftersom alla sätt är bra utom de som inte prövats så frågar jag nu: hur blir det bättre än såhär?
ps. För att kontakta mig direkt om dina sömnproblem gå till min kontaktsida på en gång!
Oj, jag har nog aldrig märkt av någon skam kring sömnproblem. Men tråkigt om det är så eftersom det knappt finns något värre än att inte få sova. Inte för inte det är en känd tortyrmetod att inte låta fångar sova.
En annan fråga: hur vet man att man har ett ”riktigt” sömnproblem. Jag själv sover oerhört dåligt i perioder och övervägde faktiskt att gå till vården i somras. Dock avhjälpte jag det själv med yoga och avslappningsövningar. Var det inget sömnproblem då?
Jag kände i alla fall ingen skam över det.
Hej Emma, kul att se dig här. Välkommen! 🙂
Jo, det finns absolut. Det är ett problem som möter väldigt lite medkänsla och förståelse vilket gör att många håller det mest för sig själva. Jag har hört det hur många gånger som helst. Allt från sambos till arbetskamrater som tycker att ”det är väl bara att sova”. Skönt att du inte tycker det är skämmigt!
Om jag ska hårdra det så, jo, enligt mig har man oftast ett sömnproblem om man inte kan göra just det, ”bara sova”, utan hjälpmedel eller extra rutiner som måste följas. Det betyder inte att alla har det, men generellt så vill kroppen sova när den så behöver och ska då kunna göra det. Å andra sidan har vi alla olika behov, svalt/varm, hård/mjuk madrass, kaffe/inte kaffe. Men det är en annan sak.
Det låter som att du har ett problem om du sover ”sover oerhört dåligt i perioder”, men om du tycker att det fungerar bra med yoga och avslappningsövningar så är det kanske den lösning som är tillräcklig för dig. För till syvende och sist måste ju var och en bestämma själv. 🙂
Usch, vad tråkigt det är när vi ska känna att vi inte kan söka hjälp för att andra ska bagatellisera. ”Bara att sova” vet jag att det inte är. Ja, jag har nog tyckt att jag har ett sömnproblem som kan ge mig ångest bara av att se sängen för att jag vet att det kommer vara jobbigt att lägga sig där. Just nu funkar det med yogan men jag skulle inte vara främmande för att söka hjälp om det skulle bli värre i framtiden. För fy vad hemskt det är att inte få sova ordentligt!
Det där är vanligt Emma, att sängen i sig väcker motstånd mot att gå och lägga sig eftersom den symboliserar jag-komer-inte-att-kunna-sova-ångest. Att skjuta upp sänggående blir som ett separat sömnproblem i sig.
Det har du verkligen rätt i!
För mig var det inte skämmigt, det var mer att det negligerades av många av dem som visste att jag sov dåligt. Alternativt fick jag höra att jag behövde sömntabletter. Och _det_ville_jag_INTE_ha. Alltså fick jag skylla mig själv. Det var antingen ”alla sover dåligt ibland”, ”det ligger i släkten” eller ”skyll dig själv då”. Eller ”jag köpte en tidning häromdan, där fanns det tips mot dålig sömn, du kan gå den”.
Tack, liksom.
Jag tror att många tror att det inte är nån idé att försöka nån mer metod, jag har ju redan provat allt.
Synd.
Jag fick f ö friskvårdsbidrag från mitt jobb till sömnpusslet. Chefen tyckte att det väl kunde gälla lika som för fotvård eller massage.
Om man nu har svårt att ha råd med kostnaden.
Vilken bra chef! Och så rätt tänkt, för visst är god sömn friskvård! Tänk om fler arbetsplatser kunde förstå det. En nåd att stilla bedja om.
Så bra för dig att skämmighet inte varit en del av din historia. Folk brukar vilja vara lite hemliga med hur stort problemet faktiskt är. Vill inte att andra ska veta att man sökt hjälp. Tror det är därför det är så få som hör av sig till mig. Surfar man runt på LinkedIn med sin framgångsrika profil så stämmer inte det med att kasta sig av och an på natten.
Men annars känner jag igen mycket av det du säger angående omvärldens bemötande. ”Jaja… Suck…” Bara det är nog för människor att ge upp hoppet.
Jag tror att många inte tror att de har riktiga sömnproblem eftersom det negligeras så mycket av både vården och av de som är drabbade själva. Jag har en bekant som vaknar varje natt vid samma tid men som ändå inte tycker sig ha sömnproblem. Hen menar att det bara är så. Hen är inte heller stressad.
Allt handlar om att medvetandegöra sina problem, viket du verkligen gör. Det är inte skämmigt att inte kunna sova ordentligt. Det är skämmigt att ta reda på varför och det är det som skaver. Minns en gång när jag berättade för en man om att jag ibland vaknade på natten och tankarna snurrade, jag berättade det som att det är väl underförstått att det är något som alla gör. Nähä du, han minsann hade aldrig vaknat på nätterna och låtit tankarna snurra. Han sov alltid som en stock. Snacka om förnekelse. Att ha dålig sömn på grund av oro var lika med knäppskalle för honom. Det är det som människor är rädda för, att uppfattas som sköra och sårbara, att vara känslig. Det är ett skamord, särskilt på arbetsplatser. Om du ställer krav är du känslig. Inte konstigt då att många inte vill skylta med sina sömnproblem.
Hoppla! Bygger om på sidan och hittar ett inlägg jag inte svarat på, skrivet i april! Det har varit ett rätt grötigt år för mig, 2017, om jag säger så. :-/
Visst är det så Ingela, ett undvikande av det som ligget under. Det som sömnproblemet handlar om, egentligen. Våra sköra sidor har alltför liten plats och synlighet i vårt samhälle. Men vi jobbar ju båda för att det ska bli ändring på det, ett litet steg i taget för individen. Heja, heja!! 🙂
Det finns inget att skämmas för! Varken om man har sömnproblem eller om man inte tar tag i det. Jag är innerligt tacksam att jag somnar max 5 min efter att jag huvudet på kudden. Nästan var som helst. Hoppas fler hittar dig och tar hjälp. Lovar att vara mer lyhörd inför problemet och putta åt ditt håll.
Nej, ingen ska behöva skämmas! Den som inte tar tag i saken låter bli på goda grunder. I min värld är sömnproblem är en överlevnadsstrategi! Tack för förtroendet Webbtanten! Känns fint att du vill puffa folk hitåt. 🙂